“Googla inte”… fortfarande?

Bilden är från: http://didring.blogspot.com/2018/04/spetspatient.html

Kära Henrik Widegren, 

I februari 2016 släppte du en musikvideo och jag såg nyss att du återanvänder den. Du skriver:

”Det här är en gammal låt, men nu har jag åter igen träffat ett antal patienter som har oroat sig helt i onödan. Så om du har hälsoångest: Googla med måtta!”

Eftersom jag föredrar att basera mina uttalanden på publicerad forskning istället för svepande generaliseringar så dök jag ner bland de resurser jag har tillgång till som forskare vid Uppsala universitet. Min första fråga var ”Hur påverkar Dr Google vårdpersonalen?” Jag är, liksom många andra patienter, väl medveten om att många bland vårdens personal är oroliga för patienters googlande. Det kan därför vara värt att fundera på om det finns någon substans i vårdpersonalens oro. Bland artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter finns både positiva och negativa aspekter beskrivna. En undersökning av vårdpersonalens erfarenheter på fertilitetskliniker visade att “Dr Google” kan vara en betydande källa till stress för dem (källa: https://doi.org/10.1093/humrep/dew326). Läkare tycker dock även ofta att de idéer och frågor som uppstår av patienters googlande kan göra läkarbesöket bättre och bidra till diagnosprocessen. Äldre läkare kan vara mer negativt inställda (källa: https://doi.org/10.3399/bjgpopen17X100833 ). Intressant nog så visar flera undersökningar att majoriteten av patienter faktiskt får ökat förtroende för läkaren av att googla sina symtom (källor t ex: https://doi.org/10.3399/bjgpopen17X100833https://doi.org/10.5694/mja17.00889). 

Därefter funderade jag på: ”Varför googlar patienter? Och vilken effekt har googlandet?” Flera forskningsstudier visar att patienter söker sig till information online för att den information vården erbjuder inte möter deras behov av information och stöd på ett tillräckligt bra sätt. En forskningsstudie som genomfördes bland gravida kvinnor i Pennsylvania, USA kom fram till att vårdens processer inte mötte de blivande mödrarnas behov på ett tillräckligt bra sätt. Bland annat så tyckte kvinnorna att det utbildningsmaterial som erbjöds inte var tillräckligt bra. De tyckte inte heller att de fick möjlighet att ställa frågor till sina vårdgivare när de hade behov av svar. Många av kvinnorna sökte sig därför till Internet och författarna till studien konstaterade att kvinnornas googlande var behovsdrivet. (Källa: https://doi.org/10.2196/jmir.3385)

Min djupdykning i publicerad forskning visade även att de som googlar sina symtom är övervägande yngre, kvinnor och högutbildade. I en studie uppgav en tredjedel av patienterna att de blev oroliga efter att ha googlat sina symtom. Mer än hälften fick ökat förtroende för sin husläkare efter att ha googlat sina symtom. De äldre patienterna var mer benägna att söka sig till läkaren efter att ha googlat medan de yngre blev generellt sett mer oroliga. Enkätresultaten diskuterades med nio husläkare. Åtta av nio ansåg att patienters googlande gjorde läkarbesöket bättre. Bland annat nämndes att patienternas idéer och frågor som uppstod av googlingen kunde förbättra besöket och i vissa fall till och med bidra till diagnosprocessen. Den äldre husläkaren som tillfrågades hade mer negativ syn på patienters googlande. 

Källor: (https://doi.org/10.5694/mja17.00889https://doi.org/10.3399/bjgpopen17X100833


Jag konstaterar att förra gången Henrik och jag möttes på sociala medier så föddes ordet ”spetspatient” ur min frustration (Läs mer på s 31-33 i https://www.spetspatienterna.se/spetspatienter-en-ny-resurs-for-halsa/). Sedan dess har begreppet spetspatient förekommit i en lång rad sammanhang, till exempel:


Sammanfattningsvis så visar forskning att:

  1. Vårdpersonal blir stressade av vetskapen att patienter har tillgång till internet. När de väl pratar med patienter som faktiskt har googlat så tycker de ofta att patienternas googlande är till nytta i vårdmötet.
  2. Patienter googlar för att hitta information och kunskap som de inte får från vården. Vissa blir oroliga av sitt googlande, andra blir lugnade. Generellt sett så ökar googlande patienternas förtroende för vården.

Vilken slutsats drar jag av detta? En möjlig tolkning av den forskning jag läst är att det inte verkar som om det är googlande patienter som är det största problemet utan vårdpersonalens oro för patienternas möjligheter att googla. Det skulle vara en intressant studie att göra: Hur påverkas vårdpersonal av sin obefogade oro för googlande patienter? Ska vi kalla det vårdpersonal med Googlofobi?

Vad är det som gör att Henrik, liksom väldigt många av sina läkarkollegor, fortsätter att säga till sina patienter att inte Googla? Är det verkligen ett rimligt råd att ge år 2024? Såklart inte! Det enda rimliga är att vi alla inser och accepterar att internet är här för att stanna. Självklart finns det massor med utmaningar med nätet: misinformation, bedragare, trollfabriker, vetenskapsförnekare och mycket annat. Det är den oundvikliga följden av ett öppet internet. Och just precis därför, för att vi alla måste leva med och hantera internets alla möjligheter och risker, så är Henriks välmenande råd totalt olämpligt.

Istället för att läkare talar om för oss patienter att vi inte ska Googla så borde patienter och läkare tillsammans lära sig att Googla rätt! 

Henrik, det har gått mer än åtta år sedan du gjorde “Googla aldrig dina symtom”. När gör du en musikvideo om oss spetspatienter och den nytta vi gör för oss själva, för våra medpatienter och för vården?

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.