Patientcentrerad eller personcentrerad vård för läkarcentrerade patienter?

Som mångårig kronikerpatient har jag ett väldigt stort personligt intresse att vården fungerar men jag har för länge sedan tröttnat på debatten om det ska heta “patientcentrerad vård” eller “personcentrerad vård”. För mig som patient är det så väldigt mycket viktigare vad vården faktiskt innehåller än vad man väljer att kalla det.

För mig känns det lite som den där scenen i Monty Python-filmen “Life of Brian”, där Brian blir jagad av sina nyvunna beundrare. De är övertygade om att  han är Messias och när han tappar sin ena sandal under språngmarschen så ser hans följare det som ett tecken. De kan dock inte enas om vad tecknet betyder och en hetsig diskussion utbryter (se filmklipp nedan) …

På samma sätt tycker jag att det ganska ofta kan kännas när vårdens organisation diskuteras:

“- På det här sjukhuset/regionen/mottagningen/etc arbetar vi med patientcentrerad vård, för det vill patienterna ha!”

“- Fast på vårt sjukhus/region/osv arbetar vi med personcentrerade arbetssätt, för det vet vi är bäst!”

Hörrni allihop: vad tror ni om att faktiskt fråga patienterna????? Under tiden gäller det för oss patienter att navigera systemet på bästa sätt. Och för att göra det hjälper varken patientcentrering eller personcentrerad vård (i alla fall inte i nuvarande skepnad av begreppen), utan det gäller att göra som Einstein säger: att lära sig spelets regler för att kunna spela det bättre än alla andra. För mig innebär det att jag är läkarcentrerad när jag är i vården. Läkarcentrering innebär att jag inte visar läkare som jag träffar för första gången hur mycket jag vet och kan. Istället förminskar jag min kunskap, för deras skull. Jag har så många gånger varit med om att läkare känt sig hotade och ifrågasatta av att jag ställt välinformerade frågor och att de därför lagt ner mycket tid och energi på att “sätta mig på plats”. Det är varken konstruktivt eller produktivt. Därför har jag “lärt mig spelets regler” och döljer hur mycket jag kan.

Genom att vara läkarcentrerad sparar jag både deras tid och min egen och tid är ju pengar eller hur? Men hur blir det med lärandet? Ja, inte mitt då, utan läkarens?